Mats Ahlberg, text, Maria Sjölin, bild

Rute Stenugnsbageri & Café

 

Det är inte långt dit, även om man åker från Hoburgen på södra Gotland eller ens från fastlandet. Så småningom, efter Lärbro och en stund före Fårösund, svänger man av från väg 148, mot Rute. Det spelar ingen roll från vilket håll man kommer, man hittar rätt ändå, till Erik Olofsons nya stenugnsbageri och café. När man kommer in i den kombinerade brödbutiken och kaféet känns det som om de bord och stolar som just placerats ut i rummet stått där i åratal. Som om solen letar sig in för att smeka träet i fönsterbänken för tusende gången.

bageri4.jpg
         Entré till Rute café och bageri

       En känsla av tid. Där står, inramat som en hyllning till brödets hantverk, Kerstin Bernhards fotografi av Madame Bonnet. Överallt finns föremål som tycks passa, som om de sen länge hör hemma här. Det mörka stengolvet från Hotel Africa i Stonetown på Zanzibar, en spegel mot den vita kalkstensväggen, ett jättefång vita syrener i spisen, den fina bröddisken som påminner om ett gammaldags linneskåp med glasfönster.Bakom disken står Helena Andersson, Eriks sambo, som både är biblotekarie i Visby och brödförsäljare i Rute. Hon ler och berättar, förklarar, skrattar och tar betalt.


       Sen, en lång stund efter stängningsdags, får vi se nästan allt: den gamla kvarnen som varit Eriks sommarbostad i 20 år. Dess tillbyggnad i två våningar, ritad av Erik och Helena. Med fantastiska kaminer, lugna väggar och fönster. I badrummet står ett stort gammalt badkar på tassar, ett av Eriks många containerfynd som väntat på att få komma till Rute. Från terrassen på övervåningen ser man ut över det gotländska landskapet, skymtar havet och kan tänka sig att stanna kvar. Och undrar över vad det är som gör vissa platser så lätta att komma till, vara vid.

Tina Fernlund, Eriks vän och bagarkollega från Rosendals Trädgård i Stockholm, visar oss var hon bor. I en friggebod med utskjutande plåttak åt öst och väst, utekök och nyanlagt trädgårdsland. Hur blir det när det regnar på plåttaket då? - Som i Afrika, säger Tina och ser helt lycklig ut. Hon ska vara här hela säsongen och baka bröd.

- I huset mittemot, där började min stenugnsbakning, berättar Erik. Jag lärde mig av Lillan, bondhustru till Olle, fårbonden. Jag var väldigt intresserad, inte av henne utan av brödet. Jag var med varenda gång hon skulle baka. Efter en tid var det en granne som sa: - Du, Olle är inte så glad över det där. -Vadå, sa jag? - Jo, att du håller på och bakar med hans fru. Säger Erik och fnissar förtjust. - Är det sant? - Javisst, där stod jag och knådade degen, det var lite laddat helt enkelt, men det förstod ju inte jag. Men  det var på Fårö, på Friggars, som den egentliga uppenbarelsebakningen ägde rum.

- Vad menar du?

- Jo, att se vad som händer med ett bröd i en stenugn jämfört med i en elugn. Jag var ju en ganska intensiv hobbybagare och snickare på 80-talet. Jag hade ett standardreceptbröd som jag bakade hemma, jag köpte aldrig bröd. Det var enkelt och inga konstigheter, men det blev gott. Jag minns så väl hur jag frågade på Friggars när de skulle baka i sin vedeldade stenugn, om jag kunde få göra min deg, mitt bröd, och låta det gräddas i deras ugn. Det var inga problem. Mitt bröd låg ytterst. När dom öppnade luckan, då var det som ett annat bröd, fast jag för övrigt gjort allt som vanligt. Ugnens annorlunda värme hade påverkat både smak, arom och utseende. Det gjorde verkligen stort intryck och betydde att jag började ägna mig åt bakning, på heltid. Och vid den här tiden föddes tanken på att en gång bygga en vedeldad stenugn här på platsen, i den gamla smedjan.

Som stod på tomten Erik köpte 1983, då främst för den gamla kvarnen som hade använts som ateljé tidigare. Han kom i kontakt med »Nordiskt bakeri- og möllering« som Jörn Ussing startat i Danmark. En grupp entusiaster som frågade sig hur man bakar det bästa brödet och maler mjöl på ett skonsamt vis. Man möttes varje år på olika platser i Norden. Ett år var mötet i Finland och på programmet stod bl.a. ett föredrag av den ugnsbyggaren och arkitekten Heikki Hyytiainen.

Heikki Hyytiainen

- Han föreläste om vedeldning, då sa det klick helt enkelt. Jag pratade med honom efteråt och berättade om min dröm om en ugn på Gotland och frågade om han ville hjälpa till. Du vet ju hur han är, han svarade som han brukar, lite eftertänksamt: - Jo, det går. Efter något år åkte jag över igen och vi började projektera ett ugnsbygge här. Det var för 16 år sedan. Det var som ett luftslott, en fantasivärld som jag levt i. När det började närma sig verklighet var jag tvungen att blåsa av allting.

- Det var inte moget?

- Nej, nej, det var inte alls möjligt, jag kunde inte se hur jag skulle leva på det här på vintern, själv? Men Heikki tog det rätt bra. Jag pratade med honom när han var här i maj och byggde ugnen, han var ju lite spydig när han byggde ugnen på Rosendal 1996. Påminde mig om ugnen som inte blev av och om ugnsplanerna på Saltå Kvarn som inte heller blev av. Nu kunde jag berätta om alla ugnar som blivit följden av den på Rosendal; Heikki har fått bygga ugnar i Norge och Danmark, i Skåne, Jämtland och nu äntligen i Rute på Gotland.

- Du skulle kunna ha kurser här, på vår och höst, när det är lite lugnare?

- Ja, det är tanken, vi har utformat bageriet för att få en fin atmosfär, det är inte bara en 

bageri2.jpg
        Helena Andersson i caféet

produktionslokal utan en lokal att trivas i också. Det är inte alltid Miljö&Hälsa tycker att man ska trivas, det ska helst vara ordentligt med lysrör. Tanken är att ge en upplevelse när man handlar ett bröd. Man kan säga att det är en livsdröm som tog sig tid att komma runt.


        Erik berättar om sina samtal med Miljöförvaltningen, de ville inte acceptera kundtoaletten – ett torrdass med urinseparering. - Nej det går inte, det måste vara en vattentoalett. Erik insisterar och säger att det är en ny sorts toalett, vattentoan är egentligen omodern och slösar med färskvatten och belastar miljön. Rätt vad det är får han godkänt. Så är det med Erik, förr eller senare ordnar det sig. Ibland går det på en eftermiddag, som när han behövde lera, ugnen är murad med lerbruk. Han får höra talas om en man i Havdhem som säljer lera och gör upp om när de ska ses. Sent om sider kommer Erik fram med bil och släpkärra. Den gamle mannen står ute vid vägen och väntar, stödd på en käpp. Nu ringer han efter sonen, ca 70 år. Han kommer med sin stora traktorgrävare och lastar Eriks kärra med 800 kg lera.

- Vad kostar leran? Den gamle mannen skruvar på sig, tittar upp och svarar kort och på svår gotländska:

- Får jag hundra kruonur.

- Men sonen, ska inte han ha något också?

- Naj!

Väl hemma är ugnsbygget snart igång, med Heikki Hyytiainen och ytterligare fyra murare på plats. (Det är i maj 2006). Leran räcker inte och det är för långt till Havdhem. En keramiker i Lärbro tipsar om någon i Slite som hade lera för 5 år sen. Erik får numret och en man svarar efter första signalen. - Lera? Jo det går bra. - Nu med en gång? Jo, det går. Väl framme i Slite har mannen ordnat en jättelik dumper som bara behöver skrapa en liten tuss lera för att fylla släpkärran så den knäar.

- Vad kostar leran?

- Kom med några limpor när ugnen är färdig. Så är det med Erik, folk vill gärna hjälpa till. Då och då under vårt samtal kommer kunder förbi efter att ha handlat sina bröd. Ger Erik en klapp på axeln: - Vad fint det har blivit! Och Erik känner igen dem.

- Jag blir lika förvånad när det kommer en bil, det är så ovant ännu: varför kommer dom hit, har dom kört fel? Det där var Jenny, hon bakar i fabriken på Furillen, mycket duktig, otroligt begåvad, hon har gått på konstskola tidigare.




bageri1.jpg
       Erik Olofson

Från dröm till verklighet

- Apropå mycket och lite att göra så tycker jag om den där växlingen. I sommar blir det intensivt, särskilt som allt är nytt och dessutom säljer vi ju också brödet på torget i Visby. Så det är mycket som ska klaffa. Men till hösten lugnar det sig och i vinter håller vi stängt. Då kan man vila och göra andra saker. Jag reser runt en hel del då, håller kurser i brödbakning. Sen har jag ett stipendium jag måste utnyttja före årsskiftet, jag ska åka till Japan och se hur de bakar.

-  Det ringde några pensionärer från trakten, dom hade varit på ett föredrag jag höll. Nu ville dom komma på studiebesök, 12 personer, och undrade vad det skulle kosta. Ja, sa jag, med kaffe, smörgås och visning av bageriet och ugnen blir det 75 kr per person.

- Jaha, fyrtiofem? Ja det tar vi. Jag kände mig lite ställd, första jobbet går med förlust tänkte jag. Men sen när dom varit här, fikat, lyssnat och sett elden tändas i ugnen, då handlade dom så mycket bröd. Ändå är det ju inte billiga bröd, dom kostar en del. Det var roligt.

bageri3.jpg
         Utanför bageriet

- Hur går det för Tina, hon verkar tycka om att vara här?

- Utan henne stod man sig slätt. Hon är stabil, jag är lite mer ostabil. Jag känner igen det här från Rosendal, jag smäller in i verkligheten utan att riktigt vara beredd på det. Just den här övergången från dröm till verklighet, det är nån fas där. Det var nån som sa att det finns något som heter doktorandsyndrom, jag tror jag lider av det, fast i bagerihänseende. Vet du vad det är? När dom jobbar så otroligt länge, i flera år på nånting och när dom väl doktorerat kommer dom ut i nån slags vacuumförpackning: vad ska jag göra nu? Här måste man ju fortsätta - dom kan ju lägga sig på dyschan! Och kanske få terapi. Här kommer folk och säger: - Åh vad glad du måste vara nu när allt är färdigt, men det är inte alls så lätt. Men man kommer ju igen, jag vet det.

- Du har inte börjat tänka: vad ska jag göra nu?

- Nejnej, nu måste jag ta hand om det här. Men jag tycker om det här med projekt, att förbereda allt. Hitta de fina gamla degblandarna, konstruera ugnen, komma på den lilla nischen för tändsticksasken, som annars alltid brukar vara svår att hitta när man ska tända elden.

- Hur mycket är ert bageri ett exempel för andra? Du har talat om att visa hur man kan bygga ett småskaligt bageri utan alltför stora kapitalkostnader, göra ett bageri av en ruin, går det?

- Just här hade det kanske blivit billigare och lättare att riva och bygga nytt. Om man bara skulle ha det för produktion. Men om man säger så här: brödet säljer en del och upplevelsen att köpa brödet säljer en del. Jag jobbar mycket för det, att människor ska komma in och få en upplevelse. För det tror jag är för lite av i den tid vi lever i, man tänker bara på att sälja i första hand.

I bakgrunden tappar någon sönder ett saftglas. - Det gör inget säger Helena, vi har så många glas ändå.

Om det bara hänger på Erik, Helena och Tina och ugnen så kommer det kommer bra för Rute Stenugnsbageri, väldigt bra. Och fler än dom ännu anar kommer lära sig att älska brödet och platsen. Själv har jag aldrig sett ett finare bageri.     Mats Ahlberg

Text och bild är från tidskriften BALDER nr 2 2006.   BALDER tidskrift för Frihet - Jämlikhet - Solidaritet.
BALDER utges av Stiftelsen Balders Förlag
Box 96,  153 22 Järna
tel: 08-554 810 46     www.baldersforlag.com

Rute Stenugnsbageri, Erik Olofson, Gerungs, 624 58 Lärbro  tel 0498-223050

Vägbeskrivning: Väg 148 från Visby till Fårösund. Ta av vid Lergrav/Valleviksvägen. Följ skyltarna.
www.rutestenugnsbageri.se
Välkommen

3551-280.jpg     3549-280.jpg
Rute Stenugnsbageri & Café en lördag i juli 2006


Till välkomstsidan.    En tjänst från antronetEdit.    5719